Verkligheten hann ikapp mig tillslut. Det är svårt att försöka gömma sig från sig själv. Det har inte gått att gömma sig bakom någon möbel, för då finner jag mig sittandes där med mig själv. "Hej, är du också här?"

- Jo, jag är det. Du också ser jag!

Det gick inte speciellt bra att resa utomlands ochtro att det skulle gå speciellt mycket bättre. Nu har jag lärt mig det.

Det var skönt att komma hem igen.

Jag har i 30 graders värme och klarblå himmel längtat efter gula löv, frost och skog. Trots att jag sitter här med kalla fötter (bokstavligt talat alltså) så ångrar jag inte alls att jag åkte hem. Jag försökte mig på ett äventyr som visade sig inte alls passa mig särskilt bra. Jag åkte iväg av fel anledning. På ett äventyr som detta ska man åka i glädje, inte i tvång för att försöka återgälda tidigare misslyckanden.

Jag har misslyckats, det vet jag.

Men jag ska tänka på det min lillasyster från Stockholm sa ; "Det är inget misslyckande. Det är precis som jag med skridskor! Det är inte min grej!"

 En hel sanning, formulerat på ett enkelt sätt.

Hade jag inte åkt hade jag inte lärt känna Emma och Alexandra, det finns alltså en mening med allting. Och med min mellersta storasyster i Göteborg visar sig ödet ibland så tydligt att det gör en blind. Vi kommer att ses igen.

Jag kan iallafall tala utav erfarenhet och säga att "jag har iallafall försökt".