är det ju jättebra att kunna räkna ner och se med egna ögon att det inte är speciellt länge som jag ska vara här. Jag vet att det hör till att det är jobbigt i början och att det blir bättre sen. Men det är svårt att se ljuset på andra sidan tunneln när man har sot fulla ögonen.

• vecka 36
• vecka 37
• vecka 38
• vecka 39
• vecka 40
• vecka 41
• vecka 42
• vecka 43
• vecka 44
• vecka 45
• vecka 46
• vecka 47
• vecka 48
• vecka 49
• vecka 50
• vecka 51

Det löser sig, det är en ny dag imorgon!

Jag känner mig verkligen upp och ner här nere.

Imorse vaknade jag halv sju trots att jag ställt väckarklockan på halv åtta, jag låg kvar i sängen timmen som var kvar fram tills jag skulle kliva upp och så gick jag upp och tog en snabb dusch.

Skolan börjar klockan nio och vi fick åka med Yolanda till skolan. Nu hittar jag både dit och hem faktiskt men hon skulle ändå till jobbet. Hon jobbar där, på svenska skolan, vet inte om jag kommit ihåg att berätta det. Hon är förskolelärare för barnen i klass ett till fem.

Både idag och imorgon är INTRODUKTIONSDAGAR på skolan så vi börjar inte köra igång efter schemat förrän på måndag. Det ska bli skönt att börja beta av arbeten som ska göras. Känns som att det tar en bara stegen närmare dagen då allt det här är över. Gymnasiet menar jag.

 När gymnasiet är över och likaså tiden här nere, långtifrån alla jag tycker så HEEMSKT HEMSKT MYCKET OM!!