Jag tänker mej att det ska ha något att göra med att det handlar om en viss ålder, men tydligen är det inte en åldersgrej, eller "tonårsgrej". Det finns tydligen kvinnor (varför är det mestadels kvinnor?!) som gått över gränsen för att kallas tonåring och "unga vuxna" som fortfarande inte har förstått hur små de verkligen gör sej.

Jag lever i tron att man lär så länge man lever och att man aldrig kan tro sej vara högre än någon annan. Varje möte jag har med en annan människa kan jag välja att ta vara på, för det finns alltid något nytt att ta del av och igenom det, utvecklas till något bättre (förhoppningsvis).

 Jag lever med den synen att jag tror att en människa växer genom att göra goda handlingar och försöka tänka utanför sin egna lilla bubbla. Det handlar om att kliva över i andra människors skor och känna hur de känns. Alla människor går runt med skavsår, det är ett faktum. Man får inte vara så naiv och tro att man är ett offer och DEN ENDA som råkar ut för negativa saker.

I det stora hela får man ALDRIG se sej själv som ett offer, det är ett negativt synsätt och kommer aldrig ge annat än negativa tillbakaslag!  Jag tror att man alltid tjänar på att göra det bästa av vad man har, och att alltid behandla andra människor med vänlighet och respekt. För det är det enda sättet du kan få vänlighet och respekt tillbaka.

Vi lär oss av varandra, så som du behandlar mej ska jag också behandla dej.

Men det rättfärdigar inte att behandla folk dåligt bara för att dessa personer i sin tur behandlar andra mindre bra! Hemligheten med att börja växa som människa är att göra RÄTT.

Jag ser det som en tävling, det här med att göra rätt. Inte för att det är en tävling i sej (!) , utan mer som en morot, att jag samlar poäng till mej själv varje gång jag gör en god handling.

 Behandlar någon mej nonchalant har jag två val :

Val nr 1: Jag kan behandla personen med samma sätt tillbaka och alltså få minuspoäng. Jag krymper mej själv. Det är inte speciellt svårt att vara otrevlig mot dem som är otrevliga.

Val nr 2: Jag kan låtsas som att personens dåliga utstålning aldrig har träffat mej. Jag bestämmer mej för att vägra sjunka ner på den personens låga nivå. Utmaningen är att behandla människor som behandlat en dåligt med värdighet. Klarar du det, tjänar du också poäng som alltså gör att du växer som människa.

Väljer du alternativ nr 2 så har du ingen skuld. Du har handlat rätt och ingen kan beskylla dej för det. Den oriktiga handlingen är helt och hållet den andra människans och den får själv stå sitt kast och tappar poäng. Den människan krymper och blir liten.

 Det tråkiga är att "små" människor aldrig själva inser hur små de verkligen är, medans "stora" människor aldrig skryter över sin storhet.

 Vem vill vara en liten människa? En människa som är naiv, egocentrisk, självgod och saknar den minsta gnutta av ödmjukhet?

Leta fram tävlingsmänniskan inom er och börja utvecklas. Man kan aldrig bli för utvecklad. :)

Här kommer en lagomt suddig bild på mitt (o)gräs.

Fast såhär såg det ut innan jag klippte det, nu är det lite mer ordnat.

Men mitt gräs är inget sjögräs utan vanligt GRÄS.
Se så mycket det har vuxit, snart kanske jag kan börja klippa det.

Jag tog en promenad imorse ner till stan där jag köpte bronze puder och på Hemköp köpte jag A-fil en honungsmelon och ett Nashipäron!

Jag hade aldrig ätit ett Nashi päron tidigare men jag har hört att de skulle smaka bra så jag tänkte att jag skulle ge det ett försök. För det första; DET VAR JÄTTESTORT! Svårt att gapa tillräckligt för att kunna bita en tugga så en kniv är ett måste.
Själva smaken var inget som jag hoppade speciellt högt för. Mest bara vatten tycker jag, men det var mäktigt och man blev så mätt att det inte gick att äta upp hela. :)
Nu har jag iallafall provat!

mitt päron.

En kram värmer mer än en filt, är det så?

Jag blev så glad när jag såg hur mycket mitt gräs vuxit! Titta!