Nu kommer jag hem.

Det här blir ett smaskigt inlägg, beroende på vem som läser det.

Ända sen jag kom ner hit har det inte känts riktigt rätt, jag har inte kunnat glädjas åt att vara här och varje dag har jag räknat minuterna tills jag ska åka hem. (Lite lönlöst och göra det när man är 10 månader bort, det blir MÅNGA minuter) Jag är egentligen inte någonstans jag VILL vara, jag åkte inte hit för att få en UTMANING. Jag åkte hit för att försöka åka ifrån mig själv.

Jag har haft ett fel beteende.

Jag har inte kunnat vara nöjd med vad jag presterat utan har alltid stirrat mig blind på det jag kunde ha gjort bättre vilket ha resulterat i att jag trott mig själv vara jättedålig på ALLT. Ärligt talat så ser jag att vissa beteenden faktiskt är helt absurda. Jag hade dåligt samvete gentemot min spanskalärare att jag inte klarade av spanskan bättre, jag hade ett krav på mig själv och när jag inte uppfyllde det kravet då trodde jag att det skulle resultera i ett IG. Det gjorde inte det, inte ens i ett G utan i ett VG.

Vem ska ha dåligt samvete mot sin lärare, jag? Är jag en typiskt person som stör på lektionerna, som alltid kommer sent, som aldrig gör sina uppgifter? Varför ska NÅGON ha dåligt samvete gentemot en lärare?, inget kul kommer väl ut av dåligt samvete..

NEJ, det är inte jag! Jag är den där dryga jäveln som hela tiden ska göra rätt och riktigt. Jag har trott att jag varit skyldig någon det när det egentligen bara var mitt eget huvud som drev mig till de mest dumma slutsatser.

Nu så gott folk, den dryga jäveln tänkte hoppa av detta tåg och verkligen misslyckas. Varför ska jag spendera tio månader på ett ställe jag egentligen inte vill vara på? Less på värmen var jag redan första veckan, varför jag solar varje dag är i brist på annat att göra - alla solar ju! Att gå till stranden efter skolan är något man bara gör, själv passar jag på att leta snäckor varje gång jag befinner mig på stranden. Då går ju tiden lite snabbare åtminstone. :)

Jag trodde jag skulle få slita som ett djur och försöka betala tillbaka det "dåliga" jag presterat i skolan, här visar det sig att skolan gett mig en massa håltimmar och ledig tid. Förutom en svenska lärare som är jätteextrem (jag vet, SOFIE säger något negativt om en lärare, något är helt feeeeeel!) så är alla lärare riktigt bra och personliga. Jag såg hela den här resan som ett "fatcamp" där jag skulle få träna bort mitt fett i form av dåliga betyg. Jag ska vara ÄR nöjd med mina betyg.

Jag kommer att komma tillbaka som en förlorare, självklart är detta jätteintressant att prata om. Duktiga Sofie klarade inte pressen! Nej, jag gjorde inte det, sen då? Jag är väl bara människa precis som alla andra. (Det är såhär jag ska tänka, så småning om)

Det är egentligen en positiv sak att jag kommer hem, då får ni en chans att tävla med mig om vem som har snyggast bränna på studenten ;)

Fredriks syster och min forna klasskompis Alexandra har verkligen höjts i mina ögon. Deras vistelse utomlands är värd en eloge! Alla klarar inte av det, åtminstone inte jag.

Jag vill hem och krama min morfar, mormor, farmor och farfar, mamma, pappa, Fredrik och alla andra som vill haka på mitt kramkalas.

Visst är jag dålig?