Jag läser mitt tredje år på gymnasiet med inriktning Samhällsprogrammet International Class som innebär stor del av undervisningen på engelska. När jag sökte in på gymnasiet för snart 3 år sedan (Oj! Vad tiden rinner iväg!) så visste jag inte vilken inriktning inom Samhälls jag ville gå utan det var något som kändes intressant ju mer information vi fick om de olika linjerna under tiden i ettan. Jag är nöjd med mitt val.

 Jag ser otroligt mycket fram emot att ta studenten till våren, gymnasiet känns som en sak som blir skön att lägga bakom sej. Kanske har det att göra med -lillasystersyndromet- där jag alltid strävat efter att komma upp i mina äldre systrars nivå, äntligen hamnar jag utanför skolan och får fritt välja vad jag vill sätta tänderna i, med både för- och nackdelar förstås. Precis som er, kära systrar! :-)

 Trots att gymnasiet har varit en stor och, i vissa fall, väldigt jobbig del av mitt unga liv, så har jag också haft glädjen att lära känna många fina människor som jag fått lära mej många bra saker av!

Förhoppningsvis kan jag säga att jag fått bli liiite torrare bakom öronen tack vare ytterligare tre år att lägga på mitt livs resa.

Hur ser min framtid ut då?

Ibland känner jag mej motiverad att läsa vidare, inriktningar/kurser som har brottats innut mitt huvud (som verkar vara på tok för litet för att rymma alla mina tankar) är bland annat, lärare i klass 1-3 (Säger man förskolelärare då?) , journalist kanske, litteraturhistoria (Min svenskalärarinna förespråkar det!:-) eller litteraturvetenskap som finns att läsa i Umeå. (Vad är skillnaden?)

  Där kom vi till nästa sak, jag har ställt in mej på att hamna i Umeå efter studenten. Jag trivs där och det känns naturligt att hamna där, nära men ändå borta. Och jag väntar mej att mina systrar som trott sej sett grönare gräs nere i södra sverige kommer med sin packning och gör mej sällskap i Umeå! ;p

Saknar er båda och vill ha er närmare så jag kan få krama er när jag VILL!!!! KOMSI KOMSI ?