Nu återstår bara en enda ynka dag tills jag sätter mig på planet som tar mig härifrån. Till Stockholm och Arlanda för att vänta på planet som ska ta mig vidare.

Dagen har flytit på i snabb takt som vanligt, tiden bara rusar fram, precis som att den vore sand i ett timglas. Jag och mamma gick och hälsade på hos mormor och morfar imorse. Konstigt att inte veta om någon av dem finns kvar till jul när jag kommer hem igen. Hur som haver så hoppas jag att, vad som än händer, det blir till det bästa för dem.

Imorgon gäller det att finslipa på innehållet i resväskan och se till att jag håller vikten.

Jag hoppas på att syster kan möta upp mig på flygplatsen och hålla mig sällskap de långa nattliga timmarna tills avfärd. Om inte så har jag nu min efterlängtade RUBIKS KUB!