Det är självklart det som är mitt problem. 

Jag nöjer mig inte med halva kakan utan jag vill ha hela. Jag är osäker på om det stämmer att jag går så långt så att jag både vill HA kakan samtidigt som jag äter den. Det är kanske olika beroende på vem man frågar.

Frågar man mig så tycker jag att jag bara vill HA kakan. Jag förstår inte varför jag måste nöja mig med halva.. hela kakan finns inom räckhåll men ändå får jag inte rå om den och det gör mig.. frustrerad.

Felet är förstås mitt. Jag tycker helt enkelt om för mycket.

Jag måste lära mig att hålla tillbaka....

 Varför måste jag det??!

Det blir bara onaturligt och stelt och så vet jag inte vad gränsen går så det slutar alltid med att jag blir för kall och hård. - Här har vi mitt problem, kommentaren som ständigt regnar över mitt huvud när jag kommit till detta "Måste du alltid vara antingen, -eller?"

JA, jag kanske måste vara det. Jag är mig själv och jag älskar väldigt mycket. Får jag inte vara så, blir det inte alls. Ett beslut måste fattas!

Faktum är att egentligen är inte mitt älskande en negativ egenskap. Det är en otroligt fin egenskap som jag egentligen inte borde få dåligt samvete över. Jag borde vara stolt över det. Från och med nu ska jag försöka jobba med mitt självförtoende och mitt älskande av mig själv.

Alltså lyder svaret;

Ta mig som jag är, eller inte alls.

Jag tänker då inte bli någon som sitter hemma vid köksbordet och väntar på att bli kramad!

Idag har varit en händelserik dag. Precis som jag gillar det.

Fredriks pappa fyller 50 år idag och jag åkte på kalas efter att jag köpt en fin blombukett från blomaffären i gallerian. Det var säkert 70 personer på kalaset och oj så mycket god mat det fanns att mumsa på. Jättemysigt, vädret kunde inte ha blivit bättre faktiskt.
Det var precis som att det var beställt just till den här dagen.

Kvart i fem fick pappa äntligen tag på mig och hälsade mig med orden "Har du glömt bort oss?" .. jag tänkte fibrilt, vad är det nu jag har glömt bort att jag lovat att göra. JOVISSTJA! Jag skulle ju vara chaufför! Jag fick pallra mig hem ögona böj och byta bil för att dra mig till Idbyn och hämta våra matgäster. Mamma o pappa hade gjort Chililax (jättemums) och ris!

Nu är jag mätt efter dagens mat och det gäller att ta det så lugnt som möjligt ikväll så att jag inte skvalpar över!

Iofs så hann ju jag och Hanna med lite hopp på studsmattan så vi kan väl säga att jag ligger på plus-minus =noll . HAHA!

Tvättäkta optimist var ordet!