Såhär glad var Vrv för att hon fyllde 20 idag!

Grattis Grattis Grattis min lilla kotte! :)

På tal om just detta.

Varför ska jag låta mig tro något om mig själv som gör att jag måste sätta ribban högre och alltså slås hårdare till marken när jag misslyckas? Jag tror att om jag håller på att tro vad jag nu tror om mig själv så kommer jag inte göra mig själv besviken. Jag kommer att tänka "Ja, vad var det jag sa" när jag misslyckas och eftersom det är något jag redan förberett mig på så blir det knappast en sån stor grej av det hela. Bara ett enkelt konstaterande; jag är inte bättre, så är det bara.

Det handlar kanske inte om att ha dåligt självförtroende utan om att jag ser mig själv med de ögon som är ofärgade. Ingen människa på den här jorden vet PRECIS allt vad jag grubblar över from time to time, det skulle vara en omöjlighet att hålla reda på alltihop. Därför så står jag här med facit på allt jag tänker, kan och vet,därför kan ingen dömma bättre än jag!

Jag vet vad jag säger när jag säger att jag inte kan.

 Samtidigt som jag tänker såhär, så vet jag någonstans att det är bättre om man tänker lite mer "jag vill, jag kan, jag ska klara av det!" . Men var ska jag hämta modet att säga så då, och verkligen tro på det själv?

Visst kan jag uttala det men hur får jag det att låta övertygande när jag inte övertygat mig själv först?

Jag kan inte ljuga för mig själv, det vore ett otroligt slöseri på försök...

Jag är trött och snurrig och det är därför jag tänker. Kanske vore det bättre om jag kunde somna..