Jag har aldrig tyckt om att åka karusell.

Kanske när jag var liten och jag åkte thekoppar och en liten berg-och-dalbane-larv men det gick över.

Sist jag åkte karusell var på en marknad med min äldsta storasyster och en av hennes kompisar och jag blev åksjuk och mådde jättedåligt. Då var jag kanske åtta år.

När jag var tio år så fick jag åka med farmor och farfar till Stockholm över en helg och vi skulle gå på Grönalund. Jag åkte inte en enda karusell - Jo, Pariserhjulet.

Alla som känner mig vet om min höjdrädsla och ni har rätt, jag trodde att jag skulle dö. Aldrig har jag varit med om något så fasansfullt som Pariserhjulet!

För mig blev det att gå i Lustiga huset och Spökhuset och sen fick det vara bra. :)

Angel of wonder

Jag känner mig snurrig.

Jag har ingen riktig koll var mina fötter pekar och kroppen vill aldrig det hjärnan tycker att kroppen borde vilja.

 När jag försöker förklara för andra om hur jag tänker och känner om saker känns det inte riktigt som att jag får ut det jag egentligen vill få fram. Ibland blir det helt tvärtom och fel, alltså att jag ibland tror att jag känner något som senare inte visar sig stämma.

 Upp och ner, hela tiden.. Men det är kanske lugnt, läget är såhär just nu och jag får bara finna mig i det.

 Men egentligen är det inte det som är problemet, vore jag ensam i en stuga i skogen så hade jag nog inte haft något problem med att jag är på detta viset. Problemet är att det finns andra människor runt omkring mig som bryr sig om mig och försöker hjälpa mig och jag gör det inte lättare för dem genom att vilseleda dem på stigar hit och dit när jag inte själv vet vad jag vill.

Jag känner mig som en jo-jo, mina relationer är jo-jo och jag AVSKYR att framstå som någon som inte har kontroll. Jag vill ha KONTROLL.. jag vill inte verka som att jag inte vet var jag har mig själv.

Att kontrollera min egen situation.. det är som att andas för mig.

Men som jag nämnt i tidigare inlägg så är jag en pedant which equals kontrollfreak.

Måste slappna av.

Måste lugna ner mig.

Låta saker komma som det kommer.

Acceptera saker som det är.

Jag är som jag är.

Du är som du är. Du är underbar.

Det är bara jag som får för mycket ludd i skallen för att kunna tänka klart.