Mum and dad will get back from their travel to Jordan in four days. I'll drive to the airport to welcome them home on Sunday. Luckily I have been blessed with a really good uncle who could help me with the little mess I had created so now I won't be forced to explain the little screw up to my parents the first thing I do when they get off the plane. A mercedez isn't a real mercedez without the star, that's just how it is.

Dagens ros är till morbror Johnny, räddaren i nöden.

I söndags när det låg en decimeter snö på bilen och rutorna hade isat igen så satte jag igång med att "avfrosta". Jag ringde mamma och hörde efter var sopen var och den låg som sagt där bak i skuffen. Jag sopar och sopar och när jag kommer fram till huven så sopas det där också. Stjärnan som de äldre Mercedez modellerna har på huven är ju en liten specialare som krävs extra försiktighet för att den inte ska gå sönder. Jag använder borstet på borsten för att försiktigt fösa iväg det sista snötäcket och "krack!". Stjärnan faller ner i snön på marken!

Jag stelnade till av skräck, HEEEELVEEETTEEEE!!!!

Jag förstörde bilen, klantiga, dumma mej. Jag vill dö.

Jag tordes inte säga något till någon utan skämdes i min ensamhet. (Jag har också straffat mig själv för misslyckandet genom att inte använda bilen sedan olyckan inträffade.) Idag tog jag mig i kragen och beslutade mig för att åka ner till BilDahl och söka hjälp.

Trevlig receptionist springer och letar min morbror efter att jag klivit fram och frågat om han befinner sig inom arbetets fyra väggar this peticular day.

Johnny säger "Hej SOFIE! Vad gör DU här?"

Jag säger "Stör jag?, skulle du kunna följa med ut och titta på en sak?"

"Har du micran?" frågar morbror.

"Nej, den är ju in Nyköping" svarar jag.

När vi strax kommit till dörren säger jag "Jag har skändat pappas bil"

Han säger "Har du kört in i nåt?"

Och jag svarar "Neej! Jag har brutit av stjärnan!!! *brister i gråt*" (Vänta nu, på vilket sätt skulle det vara VÄRRE?)

Han tittar på mig med ett förvirrat, förskräckt ansiktsuttryck.

 Han tycker att det absolut inte är något att bli förtrivlad över och när den senare byts ut framför mina ögon förstår jag att problemet i hans ögon är en bagatell. Det tog ca 30 sekunder att byta hela kittet.

Jag kan förstå att det där han jobbar kommer in bilar med definitivt större och mer ångestbefogade skador, en avbruten stjärna är inte befogad ångest. Han säger också att den förmodligen skulle gått sönder iallafall, den var dålig redan innan.

PÄRLAN!

 Jag skäms, men jag har iallafall återställt min oreda till det ursprungliga och jag åkte hem till morbrors fru, -moster- och lämnade en Paradislåda som tack. Jag ska aldrig mer röra något som inte är mitt.