Jag har funderat lite på att göra något nytt. =)

Åh,

idag vaknade jag till en dag som kom att bli jätteslapp. Men det klagar jag inte på, kanske är det hösten som gör det, trots att jag älskar de fina glada färgerna som hösten ger så är jag inne i en sinnesstämning som inte är så mycket upp. Mest ner, trött, svag och slut.

 Nu på eftermiddagen har ett hals-ont kommit krypandes och jag har svullna halsmandlar. Vi får se vad som blir av det här.

Veronica är så braaaaaaa. <3

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om. Det är tomt. Tomt, tomt och tomt.

Bilen tänkte spränga mig idag.

Det var åtminstone vad jag trodde. Jag fick låna bilen för att åka och hälsa på bästakompisen i Mellansel och på väg genom gullänget så larmar bilen inte en, utan TVÅ gånger (!) med röda lampor säger den nåt om oljenivån. AHHHHH!! Röda lysande varningslampor är ALDRIG bra och jag minns något spår av teorilektionerna på körskolan att en röd varningslampa som har att göra med oljan är likamed sprängd bil.

Jag lever fortfarande, jag ringde mamma och det var inte något att oroa sig för. Det var bara en sensor som blivit galen av glädje över nybytt olja!

HURRA HURRA HURRA, FÖR IDAG ÄR EMELIES FÖDELSEDÁ ! HURRA HURRA HURRA!

Åh, ja. Den sabla kattrackaren ska tacka sin lyckliga stjärna att han fötts till kisse och inte till något annat, av typen människa tillexempel. Iochförsig skulle inte något människoaktigt hoppa upp på väggen och klösa sig fast och låta klorna glida neråt tapeten och springa därifrån med ett stort fint ÄRR i tapeten som minne.(det har jag lärt mig) OCH JA! DET VAR VAD KATTRACKARN GJORDE!

Men eftersom han är just katt så kunde han ju inte förstå bättre, han fick ett energiryck och tänkte inte vidare på att handligen inte främjade målet. Nåja, åtminstone inte för mamma. -För Simsons del fick han precis det han ville, VI REAGERADE! HURRAY!- Mammas fina halltapet har en stor reva, men turligt gick den att trycka ihop så den inte syns lika mycket.  

 Han ska vara glad att han är katt, tänk vad han kom undan lätt..

-Det här är min cykel. Snabb, arton växlar.

Jag vill också leva och dö med en och samma människa!

Jag vill inte blanda in ytterligare personer i mitt liv som får mig att dela med mig och öppna mig så att jag tillslut ligger utspridd överallt likt en soldat som klivit på en mina. Väldigt konservativ och tråkig inställning kanske, tuff utmaning tycker vissa.. eller varför inte helt romatiskt och ljuvligt?

Om jag lever i 80 år så har jag alltså lagt ca 22,5% av mitt liv bakom mig nu vilket gör 77.5% till mitt resterande liv vilket är 62 år. Är det möjligt att leva så länge med en och samma människa? Det vore väl väldigt skönt att ha tryggheten säkrad och veta att varje gång jag vänder mig om står där en härlig man med en varm hand att hålla.