Två stora gröna ögon och en svart lång lurvig svans. Fem klor på varje tass och en röst som skär sönder glas. - Vår katt Simson.

Nå, nu kom jag på att katter

 har fem klor på framtassarna och att de på bakbenen bara har fyra klor. Men det hade blivit så invecklat att skriva allt det så jag lät det vara som det blev.

Det tokiga med att kliva in genom dörren till lägenheten vid ett-tiden på natten är att just detta lilla lurviga, skrikande, pysslande, rivande, tokryckande monster vaknar till liv och är svår att få bukt på. Katters mest aktiva tid är som känt under dygnets mörkare timmar och är det någon som kommer och stör när han äntligen funnit sig till ro för natten så är han inte svårstartad.  Han jamar och upptäcker plötsligt hur intressant

•  vardagsrums mattan är,
• köksgolvet - krypa mellan alla stolar är SUPERKUL!,
• en Indiska-påse som ligger på mitt golv,
• prassel-papper,
• min handväska som rasat ner,
• en låda (jättespännande!),
• mina halsband som hänger på fönsterbrädet,
• gardinen (hurra! jag gömmer mig och ingen ser var jag tog vägen),
• JO JUST DET! OCKSÅ VILL JAG HA MAAAAT!

Som tur är så vet jag Simsons rutiner lite grann och är det så oturligt att jag av någon anledning är uppe vid den här tiden är det bäst att snabbt som ögat ordna matskålen så den står breddad med kattkulor så han inte ser någon öppning till oprovocerade jam.

 Nu verkar det som att kamikazekatten funnit sig till ro ännu en gång vilket betyder att jag inte behöver oroa mig över risken för väckta föräldrar mer. Tack för idag.