Veroonicaaaaaa... Kom heeeeeem till miiiiiiig!

LAE körde förbi mig när jag var på väg till Östra idag, undra var den skulle? =) Jag fick ha mina gummistövlar på mig för att det har regnat.

Det är ett rum, som två rum. Det ena rummet är framför det andra och jag har krupit längst in, längst bort och sitter på golvet lutad mot väggen och stirrar framåt. Framåt genom de två rummen och långt där borta springer verkligheten förbi och jag hinner inte se vad som händer. Det är lika bra det. Det betyder att jag inte behöver bry mig om någonting. Det jag inte ser gör mig ingen skillnad. Jag vill inte längre veta av nånting. Jag vill avsäga mig allt ansvar, sluta vara den du vill att jag ska vara. Bli helt och hållet min egen och göra och må som JAG vill. Dina krav biter inte längre på mig, jag viftar bort dem som om de vore irriterande flugor. Du är svart, du tynger ner och ger mig konstiga inbillningar. Jag tänker inte längre lyssna. Gå bara bredvid och var tyst, jag hör ändå inte dina försök. Jag orkar inte själv säga någonting, det behöver jag heller inte göra. Du kan låta mig vara tyst och läsa mig ändå. Säg inte nånting, var bara tyst.