Remember me,

I'm not doing what I told you I would do, one minute ago.

Can't do this on my own, always need a helping hand to reach. It makes me want to scream when I realize I'm suddenly alone, every feeling of secureness is gone. I stand by my self, thought I could make it. Everything couldn't be worse. What ever change -I only thought it would make things better than before. Not really sure of what I want, want things to change for the better. Wants to have a new start. Welcome the joy in my life.

Jag känner inte för att pyssla. Jag känner inte för att läsa. Jag känner inte för att göra nånting egentligen. Jo, kramar går bra.

Tjoho! Imorgon kommer Veronica heeeeeeeeem! <3

Varför är det så att jag konstant känner mig ensam? Har jag inte en människa på högst en decimeters avstånd, som kramar hårt, så känner jag mig tom. Tom, tom, tom, tom.

Och nej! Det ska inte vara vem som helst heller! Utan den där varma, goda människan som alltid älskar mig no matter what och som, även om den människan vet om alla mina brister, kommer springandes till mig för att det enda denna människa vill är att krama om mig. Människan som gör att en värme sprids från magen och ut i alla tår och fingrar och som gör att solen skiner fastän det regnar, som inte har några krav, och som ger hopp. "Hopp om livet" - Blev lite nostalgisk här, en fras som min mormor brukade säga -

 (Personen ska också vara en groda som jag kysst och som förvandlades till prins och som har en vit springare med guldskor och lockig man. Prinsen lever i det stora landet långt bort och har ett slott med tinnar och torn och små trädgårdstomtar som gör allt jobb.)

Ett liv som konstant är perfekt.

Fick mig en tankeställare igår när jag satt och filurade. (De flesta ahá-upplevelserna får jag när jag är trött har jag sakta börjat inse.)

Jag satt på Ikeas hemsida och kollade på sängar och när man klickar på "Sovrum" kommer det en reklambild upp med en vit säng, vita sängkläder, vita väggar, allt är vitt och rent. Jag vill ha det så, precis sådär perfekt.

Jag skämtade och sa att ifall jag hade haft ett rum som såg ut sådär skulle jag gå in i det, städa som bara tusan och gå ut, låsa dörren, och se till att INGEN någonsin kom in i det. Inte ens jag själv. Ingen ska få chansen att förstöra min fina dröm.

Börja inte tro att mitt rum är speciellt välstädat nu, nejdu. Mitt rum avspeglar mitt huvud. Saker överallt och inget är på sin plats. Den senaste tiden när jag haft svårt att sova kör jag på Pippivarianten och lägger mig uppochner i sängen -Det passar liksom in i det övriga kaoset.

Men OM jag hade ett rum som såg ut sådär,

 då skulle jag vakta det med mitt liv så därför vet jag att drömmen om att ha ett sådant rum går i krasch. Jag kanske behöver ha ett rum som ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig för att min Fru Pedant som lever innuti mig ska få en knäpp på näsan och inse att; det blir inte bättre än såhär.

Jag blir knappast mer lycklig av att ha ett rum som ser perfekt ut, om jag ändå inte får njuta av det? Då spelar det väl ingen roll alls!

 -Ett perfekt rum som jag inte får vara i resulterar i en tjej som står rum-lös och tvingas sova utanför på köksgolvet. Och jag kan påminna mig själv om erfarenheten jag har av att sova på ett golv. Det gör onödigt ont i kroppen dagen efter PUNKT

Saken är den att jag VILL så hemskt gärna ha ett fint rum.

 Tittar jag runt i mitt rum så vet jag rakt inte i vilken ände jag ska börja. Jag förstör säkert bara ännu mer om jag skulle börja peta.

Jag står med båda fötterna på olika sidor av ett lerigt dike och jag vet inte vilket håll jag ska luta mig mot för att lyckas komma upp, jag vet inte vilket beslut jag ska fatta för jag ser inte en framtidsbild av vad mina beslut kan resultera i. Därför har jag stannat här, med ben som börjar bli trötta av att spänna sig, vetandes att om jag hoppar ner så landar jag i geggig lera..

Lera går ju att tvätta bort! Visst, dina gympaskor som blinkar när du går kanske går sönder men det finns nya, andra.

Vad skojigt. Jag blev smittad av sjukbaciller och det verkar som att Derek i Grays Anatomy dör? .. JAHA! Det var bara en dröm, okej. Vad skönt.

Jag vill inte ha halsmandlar stora som valnötter. De ska vara mandlar, det är därför de heter så. HALSMANDEL! M A N D E L !

Något som är bra med att vara sjuk

första dagen är att man kan se teve hela dagen utan att råkat ha sett alla avsnitten tidigare. En hel dag fylld med teve värt att se på. Sen blir det inte riktigt lika bra nästa dag för då är hela förmiddagen fullspäckad med gårdagens eftermiddags visningar och jag tvingas vänta ända fram till efter TVÅ tills det är något värt att titta på. Åh, en sån pina. :)

Solen sken idag. Det var fint.

.. aj!

jag har ont i halsen och min kropp känns slö.. är det något på gång?