Haha, kan egentligen inte säga något annat än att jag ÄLSKAR mina kära hjärnceller. Tack, tack återigen tack för att jag blivit den jag blivit med mitt underbara psyke fullspäckat med beslutsånger och seperationsångest. "Let me be the first to say that I don't have a clue, I don't have all the answers."

Vet faktiskt inte ett dugg, inte om mej själv eller om andra. Jag skulle trivas med att ligga i ett bollhav. Helt utan krav och samla tankarna och kroppsdelarna och allt annat som spridits ut med vinden. "Det finns egentligen aldrig rätt tidpunkt för att göra nånting." Varför tar jag allting på största allvar när det bara försvårar mina beslutsfattanden ännu mer.

Ge mej en söt kissekatt och en lägenhet i Umeå.

Nu säger jag tack och bock och går på jullov!

Jag och Simson har tagit tid för vår vanliga klapp-tid nu när jag kom hem från skolan. Efter att jag läste i en bok om katter att innekatter lätt blir uttråkade och att man som ägare ska se till att de får den uppmärksamhet de behöver så har jag skärpt till mej och börjat kamma, borsta, klappa och krama honom varje dag! Nu ligger han bredvid mej i sängen på sin vanliga plats och tittar ut genom fönstret, vi såg nyss en fågel susa förbi.

Haleluja för jullov, nu ska min hjärna inte användas mer än nödvändigt under dessa två veckor. Jag lägger hjärnan på hyllan och låter armbågen slippa bördan.

God Jul allesammans!

What kind of tamale do you like?
-Mmh, the hot ones is what I like!