Jag tycker att det verkar som att vi står mitt i veckan just nu. Det är onsdag och det är bara två dagar kvar till helgen.

Jag har legat och sovit på sängen med Doris bredvid mej som troget stöd. Tiden går snabbt och jag hinner nästan inte med att blinka förrän allt är "förra veckan!". Kan vi inte ta en vecka i taget? Just nu känns det som att det är minst TVÅ veckor som går parallellt med varandra.

Oufh!

Jag har ont i halsen och mina öron gör ont.. :( Buhu.. stackars mej.

Grattis Hanna på 19års dagen!

Jag är så ohyggligt trött!

Trött fastän rastlös, så fort jag lägger mej på min säng så kan jag inte slappna av utan känner hela tiden att NÅGOT MÅSTE HÄNDA. Men kliver jag upp och går runt känner jag bara att kroppen skriker "Lägg dej neer!"

Jag får lov att dela på mej så jag kan göra båda sakerna samtidigt, både springa runt och ligga och sova djupt på samma gång. Slog på en film "Underbara Älskade", en Svensk film som jag faktiskt fallit för och tycker om. En tragisk historia som är framförd av duktiga skådespelare och på en vacker plats.

Doris biter mej i fingrarna idag. Det går lättare att bära på henne också, det är bra. Annars är nog allt som vanligt.

Idag har det hänt många saker.

Bland annat så har Simson och Doris snusat på varandra! *wohej!* De nuddade varandras nosar och det gick bra! =) Doris såg nästan ut att uppskatta lite kattsällskap.

Utgå ifrån att du är bra som du är.

Det är mycket nu, verkligen. Men det är väl så det är ibland, och ska helt enkelt vara på det viset. Man kommer alltid ut starkare på andra sidan, även om det under tiden känns som att man är nära på att knäa.

Nåja, livet är så mycket mer än att man ska behöva gå omkring och vara ledsen och gräva ner sej i sorgligheter. Bättre att titta upp och se solen lysa och se vad mycket fint som finns att titta på runt omkring istället. Även om det inte tar bort allt det jobbiga så kan man ju iallafall försöka hitta en balans så att det inte BARA blir grått utan att lite rosa små blommor får finnas där också, längst ut på kanten.

Jag längtar till våren. Komsi komsi

Inget är någonsin så förstört att det inte går att laga.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om.

Doris sitter i min garderob och leker. Jag kan alltså inte stänga garderobsdörren utan den måste stå på vid gavel för att hon ska kunna gå ut och in som hon vill. *typiskt*

Näe, egentligen inte typiskt alls! Jag är jätteglad att hon tar för sej och vill utforska, hurra för Doris! Imorse lekte hon med en liten luddig boll väldigt länge och purrade och jamade och såg så fin ut. =) Skönt att hon börjar känna sej mer hemmastadd, det gör mej glad.

Vad vill ni att jag ska skriva om? ...

Hejsan, det här är min kompis.

Han låg på bordet utan ansikte och jag fick lov att hjälpa honom lite. Jag visste inte då att han skulle bli en vän till mej, men nu vet jag det. Man äter inte sina vänner... Hur ska jag nu göra?

Köper jag en till melon vet jag ju att det är en vän till min vän. Jag får helt enkelt utesluta melon från min diet.

Detta är mitt diettips för dagen, gör maten till vänner! VÄNNER ÄTER MAN INTE!