Idag träffade jag och en gammal kompis från en paralellklass och tog en fika på Waynes! Jättekul var det att ses och märka att man har så väldigt mycket saker att tala om och att man delar så många uppfattningar.

För oss närmar sej studenten och snart sprids alla som frön med vinden för att landa och börja gro någon annanstans eller precis just här. Beror helt och hållet på vinden.

Hoppas att alla får föras iväg med en varm vind åtminstone. =)

Trots att livet fortsätter i sin vanliga lunk, med både uppför- och nedförsbackar är jag så glad att jag lever. Att jag hittat tillbaka till min plattform och landat där med båda fötterna (nja.. åtminstone står jag med lika många fötter på jorden som innan och om det är med BÅDA fötterna eller inte, vet jag inte riktigt. ) och känner att det känns lätt att andas igen, det finns glädjeämnen igen, jag har så mycket att vara glad för. Även om allting inte löser sej till vad jag kan anse vara mest bekvämt (?), som dotter, så är jag glad att det ändå inte är hela världen som rasar. Världen står kvar och den är fortfarande vacker.

Vi har ju varandra, snart är det vår, jag är lycklig över mina toppenvänner, träden slår ut och får stora gröna löv och sommaren gör allting fint. Nu ska vi göra det här året till det bästa vi upplevt, so far.