Tack alla ni som fortsätter att rösta på min omröstning! Det är så roligt att se att några av er besökare vågar visa sej. =)

Jag såg att någon röstat på att jag skulle tala om "Mina djur, djur i allmänhet" och då tycker jag väl att det passar sej att respektera den önskan och alltså uppfylla den. 

Jag har alltid bott i ett hus som varit fyllt med djur. Om vi börjar från den dag då jag föddes så hade mamma och pappa en gammal kattherre vid namn Findus. Honom minns jag ingenting av, men jag har sett bilder då den stora runda katten ligger och sover ovanpå vagn-skyddet på min vagn när den står utanför och självklart ligger jag innuti den. =) Vagnen alltså, inte i katten!

Eftersom jag är yngst utav tre systrar så hade de (mina föräldrar) haft en katt (egentligen många fler om vi räknar tiden innan någon av oss barn fanns) innan jag kom till världen, en katt som hade ett tålamod utöver det vanliga och som lät min mellersta syster krama och kela och klappa hur mycket hon ville. En riktigt barnkär katt alltså.

För att återgå till det jag talade om, så minns jag ingenting utav Findus men en katt som vi hade när jag blev lite äldre var en gråspräcklig honkatt som fick heta Amanda, det var också hon som lät mej komma i kontakt med kattungar för första gången. Hon födde fem fina lurviga saker.

Amanda sprang tyvärr bort, jag fick höra att hon kanske blivit instängd i något garage? "Sånt händer ju" och jag och mina kompisar tog våra cyklar och cyklade runt i kvarteret i hopp om att hitta den katten. Det gjorde vi aldrig. 

Jag har under nästan 16 år trott att Amanda försvann på det sättet, att hon sprang bort helt enkelt, men för två år sedan fick jag veta att så var inte fallet utan de hade fått lov att avliva henne pga att hon blivit sjuk. De kunde förstås inte berätta det för mej i den ålder jag var i, jag hade nog aldrig talat med mina föräldrar igen då. =)

En utav Amandas kattungar behöll vi och han fick namnet Sylvester och honom hade vi kvar fram tills den dagen vi bestämde oss för att bli med hund. En schäferhane vid namn Indy, men eftersom Sylvester var väldigt försynt och samtidigt kanske lite egensinnig (?) så flyttade han till min mormor och morfar som bodde två hus bort. Där bodde han tills jag var ungefär 16 år och han blev påkörd av en bil. =(

Vår schäfer Indy blev inte så gammal, ca 1 år, för han hade ett avelsfel som många schäfrar tyvärr har, och fick en njursjukdom så vi tvingades avliva honom.

Här kom Simson in. Simson  var en kattunge som min mammas hårfrisör egentligen hade tagit till sin men hon var orolig för honom eftersom hennes hundar mobbade kattungen. Mamma var räddaren i nöden och erbjöd ett varmt och långvarigt hem till katten som vi döpte till Simson.

När jag var 11 år så lyckades äntligen mitt tjat om att få ta hem en hund, min moster ringde och berättade att hon hade en tibb (Tibetansk Terrier) som skulle avlivas om inte någon tog hand om den! (Hur smart det var att säga det till en 11 åring kan ju diskuteras kanske.. =) Och jag blev med hund för första gången. Hunden var 3 år gammal, omplacering, och hette Nikko. Han finns kvar med oss än idag, och bor hos min farmor o farfar på veckorna eftersom han inte trivdes när vi flyttade till lägenhet våren/sommaren 07. Simson finns också kvar med oss och trivs och frodas i lägenheten på äldre dar.

Det är ungefär här vi är just nu! Med en katt, och en hund på deltid. =) Vi har också haft marsvin och kaniner under årens lopp men jag kan inte riktigt placera in när.

Hoppas att all text inte blev för jobbig att ta sej igenom. Väl mött!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Jag har inte varit här på jättelänge! Det var trevligt att komma tillbaka och upptäcka att stället verkligen förändrats - till det bättre! :) Jag är lite besviken på blogg.se för nu på slutet har det blivit så svårt att ta sig in. Det vill...

  Nu är ni varmt välkomna till min nya bloggadress! www.sojf.blogg.se   VÄLKOMNA, VÄLKOMNA! ...

  Doris är ju störtfin! =)    Idag har det varit fullt med intriger inom hemmets fyra väggar. SIMSON började med att jaga Doris! *alla drar åt sej andan* och när jag gick efter Simson och skulle bråka på honom "Dumma Simson!" så såg jag att han hade...

  Rackarns! Det ringde en trevlig sjuksköterska från min vårdcentral som sa att de hade en tid för vaccination IDAG! HURRA, tänkte jag, då får jag det bortgjort!   Men nehe, så enkelt var det inte. På frågan "du är väl inte förkyld?" svarar jag "öh...