Gratulerar till mig idag som fyller 18 år!
Grattis till alla mammor där ute också!

Jag tycker jag valde en alldeles förträfflig dag att fylla arton på. Alla som ville komma var här hos mig och fikade tårta och goda muffins som min kära syster hade bakat i Umeå och tagit med.
Roligaste var ju tårtincidenten med V's tårtbit som råkade bli flera storlekar för stor, men hon måste ha tyckt om den eftersom hon lyckades äta upp hela. =) Eller så var hon vara snäll så jag inte skulle tro att tårtan smakade dåligt! (inte för att jag skulle ha trott det dock, hon fick verkligen en JÄTTE-bit!, men har man góa vänner så har man.)

-That's me!

Systeryster och hennes karl ska åka iväg norrut hem till sig snart, och det är dags för mig att snart gå och sova.. eller nä, inte än. Ska njuta av dagen en liiiten stund till.

Tack för idag, slut för idag!

Idag bakar jag o syster en tårta! Helt från scratch, visst är vi duktiga? Mellan de olika lagren ska vi ha mosade hallon (första lagret) och sen tänkte vi mosa bananer (andra lagret). Som överdrag ska vi ha chokladfromage!
Jag tror att det blir supergott faktiskt. Jum jum.

Imorse vaknade jag klockan kvart i tre och hade ont överallt och 39 graders feber. Jag tog en citodon och gick upp och satte mig vid köksbordet där Simson hoppade upp och höll mig sällskap. Jag satt en timme och stirrade ut genom fönstret och väntade på att febern skulle gå ner sig, det gjorde den och klockan hann bli 4. Då mindes jag att pappa sagt att tåget skulle förmodligen vara i Mellansel vid 5-tiden och att han skulle komma hem strax där efter så jag slog honom en signal och hörde hur det gick, klockan var lite innan fem då. De var inte i närheten av Mellansel utan det var några timmar kvar.. Lika bra att jag skulle gå och lägga mig igen.
Klockan sju vaknade jag utav att någon låste upp dörren och pappa kom hem. Jag klev upp och hejade och sen gick jag och la mig igen. Jag kunde sova till halv 12!
Storasyster kom med bussen från Ume vid 2-tiden och sedan dess så har vi handlat och funderat ut hur tårtbaket skulle gå till.

Imorgon fyller jag år.

o Utbildnings fas

o A fas

o B fas

o C fas

o Fordons fas

o Repetitions fas

o Osedda frågor

o Mina svåraste frågor

Trots huvuvärk och ont där min visdomstand skulle ha suttit drog jag mig till körskolan för lite mer teori. Nu är jag på repetitions fasen. Jag hann göra den två gånger innan jag lessnade och gick hem.

Jag fick ett recept på Ibumetin 600mg av min tandläkare, konstigt nog hjälper de inte alls. Jag tog en tabl. väntade en timme men ändå fanns huvudvärken och ontet kvar. Jag tog en till, fortfarande ingen värkan. Helt otroligt! Undra hur det skulle kännas om jag inte tog någon ibumetin alls! -Förmodligen som inatt då jag vaknade utav det onda..
Nåja, tandskrället är borta för gott och det här handlar bara om några ynka dagar tills tandgraven täckts igen. Sen är jag BACK ON TRACK.

Jag fyller arton år på söndag och då har jag uppnått åldern "myndig". Då kliver jag över tröskeln till den ålder som tillåter mig att ta körkort, köpa sprit på klubbar och fatta egna beslut. Konstigt är väl det egentligen då, att min mormor som fyller 80 år i September inte klarar av något av de sakerna. Jag menar, hon skulle aldrig kunna ta körkortet nu, hon skulle inte ha sinnesro att sitta och lära sig något. Faktum är att varje dag i hennes liv de senaste tio åren har hon glömt mer och mer.
Hon nöjer sig med ett glas saft innan middagen och hon kan inte fatta egna beslut längre.
Hon är min mormor och hon är mycket äldre än vad jag är men ändå tillåts hon inte göra saker som jag får göra, därför hon kan inte klarar av det.

Det är en konstig sak, att bli gammal och sjuk.

Jag kom precis hem från mormor, mamma hade lämnat några saker i en påse som jag skulle gå och lämna. Nagellack, nagelfilar och hårspray o lite annat smått.

Det är väldigt svårt att sätta sig in i andra människors situation, man vet aldrig hur och varför en människa reagerar som den gör. Jag har stött på människor som tycker att det är konstigt att jag inte gråter varje gång jag varit hos min mormor. Människor som sett hur mormor just nu är.
Jag tror att egentligen är det inte så konstigt, ska jag hitta något positivt med mormors sjukdom är det nog att hos henne har jag lärt mig, hela min familj lärt sig, att uppskatta det lilla. Man måste ändra fokus, inte stirra sig blind på alla saker som tyder på att hon är sjuk utan snarare hålla ögonen öppna för de små glimtarna då hon visar sitt gamla jag. Det jag som är en mamma, mormor, farmor och svärmor.

Jag har trots allt en mormor som är i livet, jag har kompisar som inte ens har det. Även fast min mormor är lite kantstött så ska jag ju inte vara mindre glad för det, hon finns kvar och jag kan träffa henne när jag vill. Dock kan ingen prata med henne och förvänta sig att hon ska komma ihåg vad som sägs men det är ju bara en detalj egentligen. Hon finns ju där med två händer att hålla i och en person att bara ta sällskap av. Hon försöker inte borra igenom min hjärna med nyfikna frågor utan hon låter mig sitta precis som jag är. Det räcker med att hålla en hand.

På vägen hem igen så funderade jag över det hela, vår familjs situation. Det är självklart att om vi fått välja skulle inga sjukdommar få brotta sig in i vår värld, men vi blev aldrig tillfrågade. Hemligheten är väl att lära sig uppskatta det man har och försöka lära utav det istället. Det finns för det mesta en synvinkel som kan se det hela lite mer positivt, den är bara kanske lite svårare att hitta.
Nu menar jag inte att allting alltid är frid och fröjd. Ibland väller allting över som en våg och det känns som att det nästan aldrig finns ett tillfälle att ta ett andetag.

De gångerna kommer nog jämt att finnas, vad det än handlar om.

Jag är glad att du lever och att du fortfarande finns kvar, behöver jag ditt sällskap finns du inom räckhåll.

Idag blev jag en tand fattigare.
Kvart i ett så hade jag tid hos tandläkaren för att operera bort min visdomstand. Det gick bra för att tanden är borta nu.
Det som var mest obehagligt var när de stack mig med bedövning. Det smakar illa och är hemskt. = Inte kul att bli stucken.

Det visade sig att det var infekterat och det fanns var där så det var inte så konstigt att jag gått omkring och haft lite ont.
Nu är det istället ett HÅL där tanden skulle ha suttit. Det känns bra, det kommer ju läka ihop och sen blir det inga mer problem med den tanden igen. =)

Jag hann inte plugga så mycket teori idag, bara en halvtimma innan jag skulle gå iväg till tandläkaren. Efteråt såg jag ut som ett äpple (svullen) och jag hade ont och var ledsen, så då kände jag inte speciellt mycket för att gå tillbaka till ett ställe där chansen att träffa en massa folk är jättestor. Jag tror inte att jag borde ha panik över teoriprovet heller, det kommer nog lösa sig. Imorgon blir det lite teoripluggande på körskolan innan jag går hemmåt.

o Utbildnings fas
o A fas
o B fas
o C fas
o Fordons fas
o Repetitions fas
o Osedda frågor
o Mina svåraste frågor

Jag vet faktiskt inte hur det är med utbildningsfasen? Är det något som man borde göra? Jag var inne och smygkikade på utbildningsfasen och det såg inte ut som de andra faserna jag är van att ha sett.
Det känns iallafall bra att ABC faserna är klara!

Jag vill inte göra alla besvikna på mig, göra mig besviken på mig. Om jag inte klarar av någon del, eller alltihop, av att ta körkortet.. Jag vill inte att det ska hända. Jag skulle tro att det är det som är nackdelen med att vara yngst i en syskonskara. Man kan alltid bli jämförd med äldre (jag menar inte att jag blir det, det kanske bara är en tanke som existerar i MITT huvud, who knows?) som klarat det bättre eller tidigare eller vad som helst. Är man först får man iallafall vara jetsetter. =)

Jag vet iallafall någon som kommer att skratta sig lycklig dagen då alltihop är över, skolan, körkortet, gymnasiet.. ALLT.
Just nu vill jag bara åka iväg så att jag närmar mig dagen då jag får komma hem till Sverige och skaffa mig en fin liten lägenhet och bara bo.
Jobba så att jag kan leva vidare och bo.

Tur att det inte regnar iallafall.

"Det är antingen bu eller bä"

-Nej, det är fel. Det är bu OCH bä hela tiden, jag ska tala om för dig att det inte är så speciellt lätt när man är skitzofren och den ena sidan är ett får och den andra ett spöke.
Det är svårt att hitta en gemensam nämnare liksom.

The trip är inlämnad och ute ur min värld nu, för alltid! Jag har svårt att beskriva känslan jag hade efter att jag tryckt på "skicka" knappen på hotmail igår och arbetet skickats iväg. Halleluja! Det var en sån otrolig lättnad!

Har känt mig otrolig stressad över teoriprovet som närmar sig men med lite närmare eftertanke så är det nog inte så farligt ändå. :) Det kommer att gå, så är det bara.

Jag fyller år, jättesnart!
Faktum är att jag fyller 18 om 6 dagar! 
Det är bara 13 skoldagar kvar också.

 SKÖÖÖNT!

På onsdag (21 maj) är det dags att slå sig ner i tandläkarstolen för att operera bort höger(nedre) visdomstand. Det känns bra, ska bli skönt att få bort den så den slutar ge mig huvudvärk jämt och ständigt. Toppenbra tycker jag.

Nej nu ska jag se Anna Skipper på trean! =)

Tack och hej!

"Jag ska skriva ett arbete också, om stress! fan vad jag är stressad!"

Svälj ilskan och bit ihop. Låt den hamna nere i magen och stanna kvar där som ett gift som sprider sig och svider. Något som ligger och bubblar lite granna, inte så att det stormkokar utan som en liten irritation. Några bubblor -blubb blubb- sen inget mer. Det blir bra, snart är allt ändå över. Då kommer friheten och självständigheten. FRI FRI FRI FRI.

Jag har skickat in ansökningen till Individuella valet idag, så det är klart. Känns väldigt skönt att få det ur världen, en dag innan sistadatum också dessutom!

-Skriva dystopi
-Göra klart trippen
-Plugga till teoriprovet
-Lära mig köra bil

-Förnya passet
-Fixa nytt Visakort
kommer inte på något mer just nu.

Jag var på möte igår med min arbetsgivare till mitt sommarjobb. Jag ska börja med inskolning den 1 juli och sen jobbar jag fram till den 20 augusti. Jättebra, då får jag sommarlov från början och sen lite sommarlov innan det bär iväg till hösten.

Vad tiden går snabbt, var tar all tid vägen?

- den kanske sparas i en påse..

Om 16 (skol-)dagar slutar skolan.

Om 12 veckodagar fyller jag år! Grattulerar till mig!

Jag har satt igång med Trippen nu också, ÄNTLIGEN. Jag tror inte det blir ett dugg bra.

Jag har fortfarande inte skrivit Dystopin, men det får väl helgens timmar läggas på. Jag tror att jag har ställt in mig på att lämna in Trippen i tid, alltså på Fredag den 16 Maj. Är det helt omöjligt? -Det är frågan.
På fredag är det också bladning på tidningen för att samla ihop pengar till klasskassan, det blir intressant.

Jag skall också ha bestämt mig vilket individuellt val jag vill göra och hunnit mejla in det tills på fredag.

Idag gick jag in till polisen och sa att jag ville fixa ett nytt Pass, så jag fick ett papper att fylla i och sen är det bara att gå ner med det och börja vänta. Egentligen är det kanske inte bråttom, precis som Sara sa.. Jag borde lägga det lite åt sidan just nu, jag har ju tid att fylla i och skicka in det när vi inte har fullt lika mycket saker att göra i skolan.

Jag har suttit vid datorn sen halv sex och jobbat med Trippen och nu är klockan halv tio. Nu är jag trött i ögonen och jag tror att jag skall lägga mig o stirra i taket en stund eller så tar jag en liten promenad. Vi får se.

Hejsvej