Simson!

Jag vet inte varför jag gör på detta vis.

Men redan nu känns det som att jag längtar tills jag kommer tillbaka hem igen. Inte för att jag inte vill resa iväg, utan problemet är att det är inte mitt mål. Det är ett delmål som kommer ta mig till det jag verkligen vill; jag vill ha möjligheten att flytta hemifrån och bara bo. Jag vill försöka själv.
Jag känner mig som ett småbarn som säger till sina föräldrar "KAN SJÄLV!" när föräldrarna försöker hjälpa med att knyta skosnörena. Jag vill försöka klara mig själv, jag vill ha något som jag får kalla mitt.

Jag är hemskt rastlös.

Jag tror nog att jag blir nöjd när avresan närmar sig, inte förrän då kommer jag förstå hur stort det är för mig. Just nu så känns det inte tillräckligt verkligt att jag nöjer mig med det äventyret.

I sinomtid löser det nog sig.

Har inte så mycket att tillägga idag.
Jag blev klar med min dystopi igårkväll så jag mejlade den till skolan på en gång, känns skönt att få den ur världen. =)
Imorse vaknade jag med en jättehuvudvärk och det har inte blivit bättre under dagen heller.
Jag vaknade av att jag drömt en mardröm imorse också, tittade på klockan och hon var halv sex. Som tur var kunde jag somna om.

Vädret är fin-fint idag och jag öppnade fönstrena på balkongen och satte mig och lapade lite sol en stund.

Idag åker mamma o A från Grekland och hem till Sverige igen. Synd bara att det inte gick något plan direkt utan att de måste stanna i Stockholm över natten innan de kan få komma hem.
4 (skol-)dagar kvar i skolan.
15 dagar kvar tills Vrv fyller 20!
(ca 92 dagar kvar tills jag åker till Spain)