Jag känner mej som när jag var yngre och tiggde och bad för att få det jag ville ha. Men det måste understrykas att jag aldrig behövde stå där tomhänt i slutet, mitt tjat lönade sig tack vare snälla föräldrar. (Eller tack vare föräldrar vars trumhinnor snart börjat falla sönder pga yngsta dotters eviga tjat?)

 Hur som helst, vad kan man vänta sej om man uppfostrat sina barn till att bli hysteriska djurfanatiker?

- Just det!

De hade chansen att påverka oss som riktigt små och säga "usch och fy" åt små djur som vi ville släpa in genom den stora trädörren till föräldrahemmet men det gjorde de inte! :) Tur för mej det.

Det måste betyda att de någonstans djupt inne i deras vargahjärtan själva har svårt att stå emot att ha små djur till sällskap lite var stans i huset. AHA! JAG HAR ALLT LISTAT UT DERAS AKILLESHÄL!

Frågan är bara hur jag ska utnyttja det till min fördel? :P Hade jag varit helt utan respekt för mina föräldrar, eller kanske mer självförtroende, eller kanske saknat egenskapen att gärna vilja vara till lags, då hade jag hämtat hem katten själv och sagt "Nu är det såhär!" .. Men det går ju inte, för att jag är jag.

Jag vill helst inte bryta några regler för min egen skull, utan vill helst vinna spelet genom att gå på en annan stig.  

Nej fy vad tråkigt! På det viset blir det ju inga intriger! hihihihi...

Buääääh!

Nu har storasyster (+ katt + karl) åkt härifrån.

Emelie och Björn åker iväg till Björns föräldrar ieftermiddag och där ska de sova tills imorgon då de ger sig av ner mot Nyköping igen. Typiskt. Jag är jätteglad att de varit hemma och vänt iallafall! Här är bilder på fin kisse. =)

Fy skäms på mej som legat och sugit på karamellen allt för länge. Här kommer en bild från julafton! (Ett bevis alltså)

Hemma hos farmor o farfar i Idbyn :)

Love this crazy, fucked up feeling that tears my body apart.

I just gotta say I LOVE IT

Jag och syster har varit på stan idag och hon gjorde några rediga kap vill jag lova. Själv hittade jag en fin tröja i spets som jag tyckte om och också ett par nya lurar till min ipod. Nu är jag väl förberedd för vadhelst som kan dyka upp.

Katterna har lugnat ner sej något men Simson har inte riktigt sänkt garden. Han tycker fortfarande inte att det är en speciellt bra idé med en orange "katt" i lägenheten. hihi

Jag har under ca 12 timmars observation lyckats fastställa en diagnos på en viss orange "katt" som tillhör min syster. Tvångstankar, definitivt. I vår lugna harmoniska lägenhet som vanligtvis innehåller två gamla djur, en hund på nio år och en katt på stolta tio, är det självklart att fascinationen är stor. Katten i fråga är inte en katt utan måste vara något helt annat. Han sitter aldrig still! Han har ätit på min blomma (den som inte lider av förfrysning), han har tokrace-at runt, han har hoppat, han har klättrat på väggar, han har varit under -i-(!) fotöljen, han har attackerat hunden, han har skrikit, han har jamat, han har vält blommor...  Och jag ber er observera att han bara varit här sedan klockan 18.00 FREDAG.

Och Simson hatar oss för att vi släppt in ett freak i lägenheten, han morrar och jamar och försöker med alla medel (den orange katten har gjort det igen, han fällde ner något från fönsterbrädan 10.00 sharp) skrämma det lilla krypet härifrån.

Tycker så synd om honom, ska man inte få ha det lugnt och skönt på gamla dar?

Jag har rotat fram garnet och stickorna och börjat på ett par nya sockar. Det är ett spräckligt garn med fina färger i rosa, rött, orange, gult och blått. Kanske lila också? Jag ser inte så noga. =)

 Nu väntar vi på att få äta god mat, lax på spenatbädd , det blir gott det. Syster och Björn har tyvärr inte kommit hit än, de är på rätt sida av Högakusten bron åtminstone och de ska nog ramla in genom dörren snart.

Idag blir det en liten julafton igen för Emelie och jag ska byta julklappar med varandra, hurra. Men mest av allt längtar jag tills jag får krama na! :D